En av vårt lands viktigaste pelare är i fara. Jag talar inte om bilindustrin, som genom helt ostrategiska vägval har målat in sig i ett kommersiellt hörn. Inte heller syftar jag på nedskärningen som nu pågår i våra skolor, en konsekvens av den moderatledda regeringens politik.
Nu måste fokus sättas på tillståndet i våra högkvalitativa public service-institutioner. Idag skriver DN att SVT planerar en rad nedskärningar. Chefen Eva Hamilton varnar för att SVT snart inte kan leva upp till de krav på kvalitet och att nedskärningarna kommer att "resultera i ett utbud som (hon) tror varken publiken eller politikerna önskar".
De lojala SVT-medarbetarna har under senaste åren troget bitit ihop och satt sin yrkesstoltet i första rummet: tittarna ska få kvalitets-tv. Men priset blir högre och högre, med utslitna människor, ökad risk för allvarliga slarvfel och en svajig produktion.
Nu måste regeringen ta sitt ansvar och sluta förhala public service-proppen! Det är inte hållbart att dessa bolag ska fortsätta på nuvarande svältkost. De privatiseringshetsande kapitalistdyrkarna i högerregeringen måste bekänna färg, ska de låta public service-bolagen gå ner sig och göras meningslösa, eller vill man värna folkbildning, demokrati och kvalitativ underhållning?
Saturday 9 May 2009
Monday 20 April 2009
Blev FNs rasismkonferens en skandal?
Förtryckarpresidenten Ahmadinejad i Iran gick till hård attack mot Israel under FNs konferens mot rasism. Han är knappast mest lämplig att kritisera andra länder för repressivitet, vilket han gjorde när han kallade Israel rasistisk folkmordsstat, rapporterar bl a DN och Aftonbladet.
Men ligger det något i kritiken mot Israel?
För vad är egentligen rasism? Jo, enligt en bra definition på Wikipedia, är rasism "en indelning av människor i ett hierarkiskt system av raser, där vissa raser tillskrivs moralisk rätt att härska över andra. Det används för att beteckna ett synsätt, ett sätt att behandla människor, och/eller en samhällelig struktur."
Med denna definition i minnet kan man fundera litet över hur israeliska staten beter sig mot palestinierna och vilka värderingar som präglar detta handlande.
Sionismen som präglat Israels tillkomst är en politisk rörelse med rötter i 1800-talets antisemitism och förtryck av judarna i Europa. Sionismen har framför allt handlat om att skapa en fristat åt en förföljd folkgrupp. Men för att göra detta i Palestina, där det redan bodde människor, krävdes att man motiverade sin "moraliska rätt" att härska över, exploatera och förtrycka den redan befintliga befolkningen - palestinierna - som man valde att kalla araber.
FNs generalförsamling har vid flera tillfällen kritiserat Israels brutala ockupationspolitik bland annat i en resolution som jämställde sionismen med rasism och den sydafrikanska apartheidpolitiken. Rätt eller fel?
Vad gäller frågan om folkmord så är den komplicerad, men inte en helt galen beskrivning på vad Israel sysslar med på de palestinska områdena. Folkmord är nämligen den "medvetna och systematiska förstörelsen av en etnisk, religiös eller nationell grupp". För den som följt rapporteringen av hur Israel betett sig under exempelvis senaste krigen mot befolkningen i Gaza känns "folkmord" eller "krigsförbrytare" inte som helt fel ordval.
Men ligger det något i kritiken mot Israel?
För vad är egentligen rasism? Jo, enligt en bra definition på Wikipedia, är rasism "en indelning av människor i ett hierarkiskt system av raser, där vissa raser tillskrivs moralisk rätt att härska över andra. Det används för att beteckna ett synsätt, ett sätt att behandla människor, och/eller en samhällelig struktur."
Med denna definition i minnet kan man fundera litet över hur israeliska staten beter sig mot palestinierna och vilka värderingar som präglar detta handlande.
Sionismen som präglat Israels tillkomst är en politisk rörelse med rötter i 1800-talets antisemitism och förtryck av judarna i Europa. Sionismen har framför allt handlat om att skapa en fristat åt en förföljd folkgrupp. Men för att göra detta i Palestina, där det redan bodde människor, krävdes att man motiverade sin "moraliska rätt" att härska över, exploatera och förtrycka den redan befintliga befolkningen - palestinierna - som man valde att kalla araber.
FNs generalförsamling har vid flera tillfällen kritiserat Israels brutala ockupationspolitik bland annat i en resolution som jämställde sionismen med rasism och den sydafrikanska apartheidpolitiken. Rätt eller fel?
Vad gäller frågan om folkmord så är den komplicerad, men inte en helt galen beskrivning på vad Israel sysslar med på de palestinska områdena. Folkmord är nämligen den "medvetna och systematiska förstörelsen av en etnisk, religiös eller nationell grupp". För den som följt rapporteringen av hur Israel betett sig under exempelvis senaste krigen mot befolkningen i Gaza känns "folkmord" eller "krigsförbrytare" inte som helt fel ordval.
Sunday 19 April 2009
Organiserad brottslighet, negligerade unga och de äldres fasa
Svenska Dagbladets hårdkokte murvel Bosse Brink har ett spännande reportage idag om EUs krafttag mot olika typer av kriminalitet. Stort grepp, en hel intressanta fakta och en del relevant analys.
"Över 1 000 kriminella grupperingar opererar inom EU och många EU-politiker vill ha tuffare tag. Men det är först nu som EU:s polisbyrå Europol har börjat fungera. Röster höjs för ett framtida europeiskt FBI.", skriver SvD.
Det bästa förslaget för att minska brottsligheten och undergräva de kriminella ligornas plattformar och rekryteringsbaser vore att vidta kraftfulla åtgärder för att minska klyftorna i Europas samhällen. Inte, som nu, låta politiken präglas av högerliberal krass kapitalism, som bidragit till att öka gapet mellan de rika och fattiga i våra samhällen.
En annan positiv insats kunde vara att satsa mer på ungdomar, bidra till att de får tillgång stimulerande och utvecklande möjligheter och aktiviteter. Och inte som nu, när t ex moderaterna i Stockholm slaktar väl fungerande ungdomsverksamheter på bred front.
En tredje sak som politikerna kunde göra mer av, istället för att mest förorda populistiska hårdare bandage och tuffare polisiära tag, vore att försöka bidra till ökat hopp och framtidstro bland Europas unga.
I det offentliga samtalet utmålas ungdomar ofta som ett problem. Äldre generationer beskriver reflexmässigt de yngre generationerna som sämre på olika sätt. Det var bättre förr.
Tror att detta sker för att den äldre generationen ska våga möta sin ålderdom och - slutligen -det faktum att de snart ska dö.
För visst vore det mycket jobbigare att tänka att glansdagar och goda tider ligger i framtiden - en framtid som man inte kommer att få del av? då är det ju säkert skönare för 40-talister och andra att tänka att det var bäst under deras ungdom och framväxt.
;0)
"Över 1 000 kriminella grupperingar opererar inom EU och många EU-politiker vill ha tuffare tag. Men det är först nu som EU:s polisbyrå Europol har börjat fungera. Röster höjs för ett framtida europeiskt FBI.", skriver SvD.
Det bästa förslaget för att minska brottsligheten och undergräva de kriminella ligornas plattformar och rekryteringsbaser vore att vidta kraftfulla åtgärder för att minska klyftorna i Europas samhällen. Inte, som nu, låta politiken präglas av högerliberal krass kapitalism, som bidragit till att öka gapet mellan de rika och fattiga i våra samhällen.
En annan positiv insats kunde vara att satsa mer på ungdomar, bidra till att de får tillgång stimulerande och utvecklande möjligheter och aktiviteter. Och inte som nu, när t ex moderaterna i Stockholm slaktar väl fungerande ungdomsverksamheter på bred front.
En tredje sak som politikerna kunde göra mer av, istället för att mest förorda populistiska hårdare bandage och tuffare polisiära tag, vore att försöka bidra till ökat hopp och framtidstro bland Europas unga.
I det offentliga samtalet utmålas ungdomar ofta som ett problem. Äldre generationer beskriver reflexmässigt de yngre generationerna som sämre på olika sätt. Det var bättre förr.
Tror att detta sker för att den äldre generationen ska våga möta sin ålderdom och - slutligen -det faktum att de snart ska dö.
För visst vore det mycket jobbigare att tänka att glansdagar och goda tider ligger i framtiden - en framtid som man inte kommer att få del av? då är det ju säkert skönare för 40-talister och andra att tänka att det var bäst under deras ungdom och framväxt.
;0)
Thursday 16 April 2009
Urholkat bistånd, Timbro-tomtar och häpnadsväckande "fakta"
Noterar att högerregeringen avsätter hundratals miljoner extra till riskkapitalbolaget Swedfund i vårbudgetproppen. Detta med argumentet att den försvagade kronan givit minskad kraft i fondens investeringar.
Samtidigt låter regeringen biståndsbudgeten minska med cirka 4 miljarder kronor, samtidigt som kronan urholkar biståndet ytterligare. Hur många hundratusentals fattiga människor kommer att påverkas?
TT fångade upp detta, utifrån ett i det närmaste lättat perspektiv, i en artikel idag och lyckas beskriva den stora sänkningen som något som främst drabbar "biståndsbranschen och dess myndigheter". Skärpning TT! Sedan när började ni skriva ledarartiklar? Utgångspunkten måste väl vara att viktiga verksamheter och i slutändan fattiga människor drabbas?
Apropå bistånd: såg att Timbro-tomtarna höll någon slags seminarium idag med statssekreteraren Joakim Stymne, biståndsministerns mäktigaste tjänsteman.
En av Timbros mest oseriösa hantlangare, Fredrik Segerfeldt, presenterade en bok har gjort och som han hävdar är baserad på fakta. Enligt Segerfeldt är det svenska biståndet rena massmördaren. Det inte bara förhindrar utveckling. Det orsakar krig och elände. Det gynnar diktaturer och det ökar fattigdomen. Fantastiskt! Vilket scoop! Jätteintressanta uppgifter!
Men dessa helgalna teser kan väl inte ens de mest förvirrade neoliberalerna tro på, eller?
Fascinerande att notera att statssekreteraren inte gjorde mycket för att nyansera bilden. Ska det tolkas som att den moderatstyrda regeringen håller med tokliberalerna, vars uttalade mål tycks vara att lägga ner Sida - enligt dem själva sinnebilden för Bidragssverige?
Samtidigt låter regeringen biståndsbudgeten minska med cirka 4 miljarder kronor, samtidigt som kronan urholkar biståndet ytterligare. Hur många hundratusentals fattiga människor kommer att påverkas?
TT fångade upp detta, utifrån ett i det närmaste lättat perspektiv, i en artikel idag och lyckas beskriva den stora sänkningen som något som främst drabbar "biståndsbranschen och dess myndigheter". Skärpning TT! Sedan när började ni skriva ledarartiklar? Utgångspunkten måste väl vara att viktiga verksamheter och i slutändan fattiga människor drabbas?
Apropå bistånd: såg att Timbro-tomtarna höll någon slags seminarium idag med statssekreteraren Joakim Stymne, biståndsministerns mäktigaste tjänsteman.
En av Timbros mest oseriösa hantlangare, Fredrik Segerfeldt, presenterade en bok har gjort och som han hävdar är baserad på fakta. Enligt Segerfeldt är det svenska biståndet rena massmördaren. Det inte bara förhindrar utveckling. Det orsakar krig och elände. Det gynnar diktaturer och det ökar fattigdomen. Fantastiskt! Vilket scoop! Jätteintressanta uppgifter!
Men dessa helgalna teser kan väl inte ens de mest förvirrade neoliberalerna tro på, eller?
Fascinerande att notera att statssekreteraren inte gjorde mycket för att nyansera bilden. Ska det tolkas som att den moderatstyrda regeringen håller med tokliberalerna, vars uttalade mål tycks vara att lägga ner Sida - enligt dem själva sinnebilden för Bidragssverige?
Monday 13 April 2009
Byt mediarådgivare, Mona!
Socialdemokaterna får mer negativ publicitet än moderaterna fick i oppositionsställning, rapporterar Ekots Fredrik Furtenbach.
Det går naturligtvis inte att skylla ifrån sig. Medierna granskar och ifrågasätter och hanterar man dem dåligt så får man betala ett pris. I Monas och socialdemokratins fall har priset varit oerhört högt.
Det är nästan smärtsamt att se hur tafflig s-ledarens mediala strategi och taktik är.
Ett talande exempel var faktiskt kontrasten mellan hur sossarna och moderaterna valde att hantera Ekot-nyheten om (S) negativa publicitet. Reinfeldt var lysande, vilket bär emot att säga. Han beskrev först självsäkert hur högeralliansen redan i opposition lyckats komma överens om en gemensam politik på en rad punkter, och att detta ledde till att fokus hamnade på sakfrågorna. Men han uttryckte också ödmjukhet och påminde om att även han och moderaterna gått igenom hård kritik och brottats med mycket negativ publicitet och att han kunde leva sig in i Monas situation.
Mona Sahlins sätt att hantera Ekot var att vägra uttala sig (Mona Sahlin vill inte uttala sig).
Vadå vill inte uttala sig?! Vem gav rådet? Byt ut! Eller vågade ingen ge Mona Sahlin rådet att ta tillfället, vara ödmjuk men målmedveten och få ut sina budskap?
Säga vad man vill om moderaterna och deras klasspolitik, som slår sönder Välfärds-Sverige och ökar utsattheten för de mest utsatta grupperna. Men de har varit medialt skickliga på ett sätt som får sossarna att framstå som glada amatörer på området.
Kanske dags att Mona & Co byter ut sina rådgivare och övar kommunikation och putsar på framtoningen med några riktiga experter? Annars blir det nog svårt att rädda Sverige från att fortsätta på moderaternas väg mot ett hårdare och kallare samhälle.
Det går naturligtvis inte att skylla ifrån sig. Medierna granskar och ifrågasätter och hanterar man dem dåligt så får man betala ett pris. I Monas och socialdemokratins fall har priset varit oerhört högt.
Det är nästan smärtsamt att se hur tafflig s-ledarens mediala strategi och taktik är.
Ett talande exempel var faktiskt kontrasten mellan hur sossarna och moderaterna valde att hantera Ekot-nyheten om (S) negativa publicitet. Reinfeldt var lysande, vilket bär emot att säga. Han beskrev först självsäkert hur högeralliansen redan i opposition lyckats komma överens om en gemensam politik på en rad punkter, och att detta ledde till att fokus hamnade på sakfrågorna. Men han uttryckte också ödmjukhet och påminde om att även han och moderaterna gått igenom hård kritik och brottats med mycket negativ publicitet och att han kunde leva sig in i Monas situation.
Mona Sahlins sätt att hantera Ekot var att vägra uttala sig (Mona Sahlin vill inte uttala sig).
Vadå vill inte uttala sig?! Vem gav rådet? Byt ut! Eller vågade ingen ge Mona Sahlin rådet att ta tillfället, vara ödmjuk men målmedveten och få ut sina budskap?
Säga vad man vill om moderaterna och deras klasspolitik, som slår sönder Välfärds-Sverige och ökar utsattheten för de mest utsatta grupperna. Men de har varit medialt skickliga på ett sätt som får sossarna att framstå som glada amatörer på området.
Kanske dags att Mona & Co byter ut sina rådgivare och övar kommunikation och putsar på framtoningen med några riktiga experter? Annars blir det nog svårt att rädda Sverige från att fortsätta på moderaternas väg mot ett hårdare och kallare samhälle.
Thursday 9 April 2009
Svenska soldater attackerade i Afghanistan
Idag rapporterade Ekot att svenska soldater har attackerats i Afghanistan. Det är naturligtvis bara en tidsfråga innan den svenska truppen drabbas av större förluster. Man måste fråga sig varför Sverige överhuvudtaget ska samarbeta med Nato, som bombar civila i Afghanistan.
Efter att ha talat med flera personer som varit i Afghanistan och talat med befolkningen där måste man vara tveksam inför den utländska militära närvaron i Afghanistan. Afghanerna själva verkar ju minst sagt skeptiska och tycks inte anse att de känner sig säkrare av västerlänningarnas närvaro.
Läget i Afghanistan skildras också levande i flera reportage av svenska journalister. Läste nyligen frilansjournalistern Jesper Huors och fotografen Linus Meyers berikande reportage i tidningen Vi. Världsklass! Sådana reportage görs alldeles för sällan och svenska redaktioner låter ytterst sällan sina journalister göra så genomarbetade artiklar. Tack Vi!
Efter att ha talat med flera personer som varit i Afghanistan och talat med befolkningen där måste man vara tveksam inför den utländska militära närvaron i Afghanistan. Afghanerna själva verkar ju minst sagt skeptiska och tycks inte anse att de känner sig säkrare av västerlänningarnas närvaro.
Läget i Afghanistan skildras också levande i flera reportage av svenska journalister. Läste nyligen frilansjournalistern Jesper Huors och fotografen Linus Meyers berikande reportage i tidningen Vi. Världsklass! Sådana reportage görs alldeles för sällan och svenska redaktioner låter ytterst sällan sina journalister göra så genomarbetade artiklar. Tack Vi!
Elmehagen kommer inte undan
Den förre AMF-chefen Christer Elmehagen verkar trots allt inte riktigt komma undan. Nu avslöjar SvD hur han genomförde flytten av sina privata pensionspengar strax innan bolaget genomförde sitt återtag.
Flera AMF-anställda reagerade och ifrågasatte flytten av pengarna med hänvisning till att det var särskilt omoraliskt när de vanliga AMF-kunderna skulle göra stora förluster. Trots detta insisterade Elmehagen och lyckades få med AMFs chefekonom på en överföring som luktar "insiderhandel" och vänskapskorruption lång väg. Men Elmehagen går ut hårt: Ren och skär lögn! utropar han i bland annat Aftonbladet. Det ska bli riktigt intressant att få veta mer om hur det egentligen gick till när pensionsavtalen klubbades igenom.
Hela systemet med mångmiljonbonusar är bisarrt. Bonusar leder till ett ökat risktagande och denna typ av kompisbelöningar leder knappast till ett långsiktigt strategiskt agerande för företagens bästa. Det visade Uppdrag Gransknings utmärkta program i mars som på ett tydligt sätt lyfte fram hur till och med statliga bolag, med moderatledda regeringens stöd, utbetalat enorma summor till svinrika vd:ar och andra högbetalda chefer - trots att företagen misslyckats totalt med att, exempelvis, skapa vinster för enskilda pensionsparare. De belönas alltså trots att deras verksamhet har vållat småspararna påtagliga kostnader, försämrat deras pensioner, krympt deras marginaler. Kort sagt: bidragit till ökade klassklyftor.
Bonusfrågan handlar inte bara om att hushålla med företagens och aktieägarnas resurser. Inte heller kan frågan begränsas till etik och moral (dvs att det är omoraliskt att en liten klick människor belönar varandra på detta halvkorrupta vis). Det är också en fråga om rättvisa, om fördelningsprinciper i samhället.
Flera AMF-anställda reagerade och ifrågasatte flytten av pengarna med hänvisning till att det var särskilt omoraliskt när de vanliga AMF-kunderna skulle göra stora förluster. Trots detta insisterade Elmehagen och lyckades få med AMFs chefekonom på en överföring som luktar "insiderhandel" och vänskapskorruption lång väg. Men Elmehagen går ut hårt: Ren och skär lögn! utropar han i bland annat Aftonbladet. Det ska bli riktigt intressant att få veta mer om hur det egentligen gick till när pensionsavtalen klubbades igenom.
Hela systemet med mångmiljonbonusar är bisarrt. Bonusar leder till ett ökat risktagande och denna typ av kompisbelöningar leder knappast till ett långsiktigt strategiskt agerande för företagens bästa. Det visade Uppdrag Gransknings utmärkta program i mars som på ett tydligt sätt lyfte fram hur till och med statliga bolag, med moderatledda regeringens stöd, utbetalat enorma summor till svinrika vd:ar och andra högbetalda chefer - trots att företagen misslyckats totalt med att, exempelvis, skapa vinster för enskilda pensionsparare. De belönas alltså trots att deras verksamhet har vållat småspararna påtagliga kostnader, försämrat deras pensioner, krympt deras marginaler. Kort sagt: bidragit till ökade klassklyftor.
Bonusfrågan handlar inte bara om att hushålla med företagens och aktieägarnas resurser. Inte heller kan frågan begränsas till etik och moral (dvs att det är omoraliskt att en liten klick människor belönar varandra på detta halvkorrupta vis). Det är också en fråga om rättvisa, om fördelningsprinciper i samhället.
Subscribe to:
Posts (Atom)
