DN skriver att EU-kommissionen inte kommer att villkora biståndet till Eritrea, för att bland annat få Dawit Isaak frigiven. Håller med de politiker som vill påverka EU-kommissionens bistånd att i större grad bli ett påtryckningsmedel för mänskliga rättigheter och demokrati.
Förespråkarna för tyst diplomati har velat tysta debatten under flera år och tycks tro att tryck på Eritrea och andra auktoritära regimer inte fungerar. Men varför händer då ingenting? Den "tysta diplomatin" har ju fått verka år efter år. Dawit Isaak är fortfarande i fängelse. Ingen ljusning i sikte.
EU ser mellan fingrarna med alldeles för stora övergrepp och borde bli en tuffare röst för grundläggande rättigheter. Vore bra om den svenska debatten om EU-biståndet vaknade till liv.
Kanske kan Eritrea-frågan hjälpa till?
PS. Man undrar hur det känns för de UD-tjänstemän som under både socialdemokratiska och moderatdominerade regeringar slitit för att få livstidsdömda Annika Östberg till Sverige - nu när Fredrik Reinfeldt och Carl Bildt snabbt hoppar fram och tar åt sig äran?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment