Wanja, dimridåer och ett luftigt åtgärdspaket

Allvarligt talat, är det inte nog nu?
Jag talar om drevet mot Wanja Lundby-Wedin. Det tycks inte ha någon ände och står inte alls i proportion till hennes misstag. För visst har hon brustit, och visst har hon krishanterat på ett ovanligt taffligt sätt. Hon borde naturligtvis omedelbart ha gjort följande:

1. Meddelat att hon tagit på sig för mycket, accepterat för många uppdrag och blivit fartblind.
   
2. Erkänt att detta gått ut över kvaliteten i hennes insatser som styrelsemedlem. Berättat att hon brustit i kontrollen.
   
3. Deklarerat att hon kommer att lämna över sina styrelseposter och koncentrera sig på den viktiga uppgiften att leda LO i krisens Sverige.
   
4. Lyft fram hur den moderatledda högerregeringen steg för steg urholkat välfärden och skyndat på klassamhället.

Men så blev det ju inte. Istället lyckades direktörerna och deras PR-nissar att vända kritiken mot deras bonusar, girighet och rofferi, till att en massiv attack mot fackliga företrädaren nummer ett.

Hoppas att Sverige kommer till sans och inte går på moderatledda högerregeringens PR-mässiga bedrägerier. Reinfeldt och Borg har agerat för sent för att motverka krisens svallvågor. När de väl presenterar ett "krispaket" har ministrarna och deras rådgivare, som vanligt, lagt ner mer arbete på omslagspappret än på ett seriöst innehåll.

Läs gärna Katrine Kielos i Aftonbladet som skriver

"Men att paketet är större än vad statsministern antytt betyder inte att det är tillräckligt. Långtifrån. Under 2009 tillförs inga pengar och under 2010 blir det fem miljarder mindre än vad Konjunkturinstitutet anser nödvändigt. Fast det fnyser Reinfeldt åt: 'En ansvarsfull regering kan inte föra en sådan politik', sa han om KI:s
förslag."